Pensionsindexet väcker debatt

På svenska

Pensionsindex är någonting som länge väckt debatt hos pensionstagarna. Medborgarinitiativet om att återställa arbetspensionsidexet till lönenivåindex har vid skrivandet av denna kolumn samlat 64 000 underskrift. Eftersom det krävda underskriftsantalet på 50 000 har överskridits, kommer detta initiativ att behandlas i riksdagen. Det är då på sin plats att detta behandlas grundligt.

Arbetspension är en av de finländska välfärdssamhällets inkomstbaserade förmåner vars uppgift är att skydda den förtjänade inkomstnivån. För tillfället granskas arbetspension årligen på ett sådant sätt där löneutvecklingen påverkar med 20% och konsumentprisutvecklingen med 80%. Eftersom lönerna har under årens lopp stigit mera än konsumentpriserna har pensionstagarnas inkomster halkat efter i inkomstutvecklingen. På grund av brutet index har lönerna åren 1995-2014 stigit med 88 %, medan arbetspensionerna stigit enbart med 46 %, vilket innebär att arbetspensionernas tillväxt har varit nästan hälften långsammare än lönernas. År 1995 var medelpensionen ca 60 % av lönerna, men 2014 bara 47 % av medellönerna.

Det att arbetspensionerna inte utvecklats i takt med lönernas utveckling syns på ett dystert sätt också i fattigdomen hos de äldre människorna. Många åldringar hamnar att kämpa med sitt dagliga uppehälle- har de råd med medicin eller mat? Av dem som är över 74 år gammal lever 20 % under EU:s bestämda fattigdomsgräns och upp till 30 % av 85-åringar lever under liknande omständigheter. Situationen är särskild besvärlig då man inte har någon att dela levnadskostnaderna med. Över 60 % av pensionstagarna hamnar att klara sig på en summa under 1500 euro per månad.

I medborgarinitiativet föreslår man att man återsinför fullt löneindex till arbetspensionerna, så skulle pensionerna börja stiga i samma takt som lönerna. Pensionstagarnas köpkraft skulle därmed förbättras och detta skulle även gynna våra hemmarknader. Även skatteinkomsterna skulle växa samt både bostadsstöds-och utkomststödsutgifterna skulle däremot minska. Om lönerna inte skulle stiga så skulle inte pensionerna heller stiga.

Avkastningen på pensionsbolagens fonder är årligen 12 miljarder euro (2014) och de växer ständigt. Den reform som nämns i medborgarinitiativet kunde, enligt Kimmo Kiljunen (VTT) som har undersökt saken, finansieras med dessa fonders vinster. Själva kapitalet skulle man inte behöva röra. Då skulle pensionskostnaderna inte stiga, inte heller skatterna. Justeringen av pensionsindexet med fullt löneindex skulle garantera att pensionsnivån i fortsättningen skulle följa med inkomstutvecklingen. Detta skulle även förebygga pensionsfattigdom och höja allas pensioner.

Ändringen av arbetspensionsindexet skulle ändå inte påverka löneskillnaderna, eftersom även höginkomsttagare skulle gynnas euromässigt av denna reform. De svaga i samhällets borde få sitt uppehälle tryggat med hjälp av försäkring-och folkpension, vilka finansieras med gemensamma skattemedel. Med tanke på äldre människors utkomst och livssituation är det också viktigt att de får tillgång till social-och hälsovårdstjänster av bra kvalitet och med skäligt pris. Tyvärr nog har dessa tjänster på grund av den nuvarande regerings agerande försvagats. De senaste 20 åren har nog alla regeringspartier varit med och fattat otrevliga beslut om pensionstagarnas utkomststöd. Det finns ändå alltid möjlighet till ändringar. Nu måste den här saken granskas grundligt.

Åbo Underrättelser 24.2.2016