De nedskärningar som statsminister Sipiläs regering planerar i småbarnsfostran är kortsiktiga och kommer att innebära kostnader i framtiden i form av dyra korrigerande åtgärder. Som en fyrabarnsmamma vet jag att den tidiga barndomen är en unik fas i livet för barnet och småbarnsfostran banar väg för skolgången. Man bör inte spara från barnens framtid.
Under den sista regeringsperioden reviderade vi den 41 år gamla lagen om barnomsorg. Genom den nya lagen prioriteras alla barns rätt till småbarnsfostran. Det handlar om mera än att möjliggöra för föräldrarna att delta i arbetslivet. Småbarnsfostran är inte en kostnad utan en investering i framtiden, eftersom den har en nyckelroll för barnens senare inlärning och utveckling. Enligt OECD ger en 1 euros investering i småbarnsfostran senare upp till 7 euros avkastning, mer än någon annan utbildning. Detta verkar regeringen inte bry sig om, utan den gör massiva nedskärningar om 154 miljoner euro från småbarnsfostran genom att begränsa den subjektiva rätten till dagvård och genom att höja gruppstorlekarna. Om vi utgår från OECD:s beräkning, skulle detta leda till sjufaldiga, mer än en miljards förluster i framtiden.
Den mest obehagliga inbesparingen är att daghemsgrupperna blir större. I framtiden kan en dagvårdare ta hand om åtta barn i stället för nuförtida sju. Det innebär att storleken av en daghemsgrupp kan stiga upp till 24 barn. Gruppens storlek stiger till skolklasstorlekar, även om barn kan tillbringa upp till 10 timmar om dygnet på dagis. Ju fler barn som finns i gruppen desto mindre har de vuxna tid för fostran, utbildning och vård. Bara tillräckligt små grupper kan garantera hög kvalitet i småbarnsfostran. Större grupper försämrar barns chanser att få tillräcklig uppmärksamhet. Stora grupper är också en risk för barn med specialbehov och kan därmed skada barnens förutsättningar att senare klara sig i skolan.
Förskole fostran och kompletterande barndagvård ordnas vanligen i dagvårdens heldagsgrupper, men nu står det i regeringsprogrammet att efter förskoledagen kan dagen fortsätta som klubbaktivitet och inte mera som dagvård. Villkoren för bemanning och kompetens är mycket löst formulerade för klubbaktivitet, vilket kan leda till stora barngrupper som övervakas av outbildad personal. Förskolebarnens dag kan även delas upp i två olika grupper. Detta leder till att jämlikheten i utbildningen brister.
Den planerade begränsningen av den subjektiva dagvården till fem timmar för de barn, vars föräldrar är på familjeledighet eller som är arbetslösa, äventyrar också jämlikheten i utbildningen. Dessa familjer kan erbjudas deltidsdagvård i större grupper, det vill säga sämre kvalitet. Om familjens situation förändras, kan det leda till att barnen behöver byta dagvårdsgrupp, vilket inte är positivt för barnens utveckling. Annars är nog en fem timmars daghemsdag tillräcklig, eftersom även skoldagar i de lägre klasserna inte varar längre än fyra timmar.
Det är bra att aktiva medborgare har tagit initiativ till medborgargruppen ”Bara två händer”, för att motsätta sig nedskärningarna i småbarnsfostran. Gruppen hoppas att regeringen inte skulle låta barnen betala för recessionen, utan dra tillbaka inbesparingarna. Denna önskan är lätt att hålla med om. I stället för nedskärningar i småbarnsfostran behövs nu en långsiktig plan för reformen av småbarnsfostran på lång sikt. Man bör komma ihåg att kvaliteten på den tidiga småbarnsfostran påverkar efterföljande studieresultat och barnens sociala färdigheter. Hög kvalitet av småbarnsfostran jämnar ut skillnaderna i studieresultat och förhindrar social utslagning.
Åbo Underrättelser 4.8.2015
Jaa tämä artikkeli