Hur kan man minska lärarnas arbetsbörda?

Kunniga lärare utgör kärnan i finländsk kompetens. Vi måste ta hand om våra lärare så att de orkar och mår bra. Detta är en förutsättning för inlärning och välmående för våra barn, elever och studerande. Det är särskilt oroväckande att Undervisningssektorns Fackorganisation OAJ nyligen berättade att över hälften, cirka 60 procent, av lärarna har börjat fundera på att byta jobb. Framförallt lärarna inom småbarnspedagogiken och grundskoleutbildningen överväger att byta bransch. I en studie av Pedagogiska forskningsinstitutet från 2013 berättade endast två av tio lärare att de övervägde att byta yrke. Sedan dess har lärarnas välmående i arbetet sjunkit, och nu på bara några månader har antalet missnöjda lärare fördubblats. Förmodligen är den främsta orsaken den snabbt ökade arbetsbördan. Den är i sin tur relaterad till den inlärnings- och välfärdsskuld som uppstod under coronatiden, som lärare försöker korrigera på bästa sätt.

Det är skäl att uppmärksamma att lärarna under coronatiden var ansvariga för övergången till distans- och hybridundervisning utan tillräcklig handledning och utbildning. Konsten att hålla varje elev med i distansundervisningen och att ta hand om deras inlärning har varit en utmanande uppgift, för långt ifrån alla elever har kunnat vara så självständiga som det krävdes under undantagsförhållandena. Nu när vi har återgått till närundervisning måste man börja minska på elevernas inlärnings- och välfärdsskuld. Detta är förmodligen en av de största orsakerna till den ökade arbetsbördan för lärarna och att alltfler överväger byte av bransch.

En skolhälsoundersökning som publicerades samma tid visar att ensamhet, ångest och depression hos barn och unga har blivit vanligare och lett till brister i elevernas välfärd som ökar skolfrånvaron. Orsaken till ökningen bedöms vara pandemin. När eleverna mår dåligt påverkar det också hur lärarna orkar i arbetet. Och om lärarna inte orkar, påverkar det också direkt elevernas inlärning och välmående. Inte konstigt att skolarbetet känns tungt.

Hur kan man då lindra dessa problem för att minska lärarnas arbetsbörda och förbättra elevernas välfärd? Ett sätt har varit att ge över 200 miljoner euro i stöd till utbildningsanordnare, skolor och småbarnspedagogik. Även i Åbo har man mottagit detta stöd och riktat det till skolor. Dessa pengar kan användas för att anställa fler speciallärare och instruktörer, samt för att minska gruppstorlekar. Dessutom kommer pilotförsök med engagerande arbete i skolgemenskap medföra fler vuxna utan undervisningsskyldighet till skolor för att stödja barn och unga. Det främsta syftet med detta är att förebygga avhopp från skolan och att öka barns och ungas välmående.

Nyckeln är att undervisningsgrupperna är tillräckligt små och tillgången på tillräckligt stöd för elever som behöver det. Det är därför väldigt bra att riksdagen just nu har tagit emot ett lagförslag om en bindande dimensionering för kuratorer och psykologer inom studerandevården, som definierar det maximala antalet elever per skolkurator och psykolog och utökar trestegsstödet till början av skolstigen, dvs till småbarnspedagogiken.

Utbildningsstyrelsen överväger för närvarande också hur lärarnas arbetsbörda kan lindras och arbetstid fredas för kärnuppgifter under den nuvarande hösten och vintern. Hoppas det blir lättare snart. 

Eeva-Johanna Eloranta

Riksdagsledamot (SDP)

Kulturutskottets viceordförande 

Utbildningsstyrelsens Direktionens ordförande

Texten är publicerad 3.11.2021 i Åbo Underrättelser.