Blir det fattiga barnets röst hörd?

I Finland bor vart tionde barn i en fattig familj. Andelen familjer som får socialbidrag under lång tid har ökat under 2000-talet. Många barn och ungdomar lever i fattigdom under en längre tid, vilket minskar deras välbefinnande på många olika sätt.

Det är alarmerande, att Rädda Barnens Barnets röst 2015 rapporterar, att barn som lever i fattigdom känner, att deras möjligheter att påverka saker som är viktiga för dem i skolan, i det omgivande området och på fritiden är klart svagare än andra barns. En studie visar att fattiga barn har färre hobbies, och de träffar vänner mer sällan än andra barn. Fattigdomsrelaterade stigman kan utestänga barn ur deras kamratgrupper och detta kan vara ett svårare problem än bristen på pengar och materiella möjligheter. Å andra sidan dikterar de ekonomiska skillnaderna barnets integration och sociala status bland vänner och kamratgrupper.

Sipiläs regering fattar beslut som påverkar särskilt de fattiga barnen och barnfamiljerna. Regeringen slopar indexbindningen i barnbidragslagen. I fortsättningen då priserna stiger kommer inte nivån på barnbidraget längre att stiga – nivån på barnbidragen försvagas alltså och fattigdomen bland barnfamiljerna ökar.

Regeringen skär på detta sätt 64 miljoner euro under perioden 2016-2019. Men i april 2014 var det annat ljud i skällan i Centerpartiet och Sannfinländarna när de lämnade den dåvarande regeringen på grund av frågan om barnbidrag. De var då av den åsikten att: ”.. ”beslutet att skära i barnbidragen är ett tydligt värdeval, som ökar nöden framförallt i familjer vars ekonomi är ansträngd på grund av arbetslöshet, sjukdom eller andra problem. De som drabbas värst är barnen i de här familjerna.”

Nu låter det annorlunda och man har vänt kappan.

Att skära i barnbidragen år 2014 var ett dåligt beslut, men den kompenserades för låg- och medelinkomsttagarna senare med barnavdraget. Den nuvarande regeringen kommer dock inte att fortsätta med barnavdraget, vilket minskar inkomsterna för familjer med barn.

Dessutom drabbas barnfamiljerna av regeringens nedskärningar från flera håll samtidigt. Som exempel kan nämnas nedskärningarna i föräldradagpenningen och semestrarna, ökade avgifter för dagvård och förmiddgas- och eftermiddagsverksamheten för skolbarn, begränsingar i den subjektiva rätten till dagvård, större dagvårdsgrupper, en sänkning av det allmänna bostadsbidraget, mindre satsningar på sysselsättningen, de planerade försvagningarna av arbetsvillkoren samt ökade boendekostnader påverkar på många plan barnfamiljernas vardag och ökar ojämlikheten bland barnen.

När regeringen underminerar försörjningen av familjer med barn och försämrar tjänster blir också förverkligandet av barns rättigheter svårare. Detta gäller särskilt låginkomsttagare, familjer med många barn och familjer med små barn samt enföräldersfamiljer, som löper störst risk för fattigdom.

Det är viktigt att lyssna på barnen, så att deras erfarenheter beaktas i beslutsfattandet. På hösten ändrade regeringen ett beslut efter att ha hört barnmorskor uttala sig i televisionen. Jag hoppas att regeringen nu också lyssnar på de fattiga barnen och drar tillbaka sina beslut som kommer att öka barnfattigdomen. Barnen kan inte själva påverka situationen i familjer som drabbats av fattigdom.

Åbo Underrättelser 16.12.2015