Regereringens beredning av vårdreformen har omvandlats till ett maktspel. Centern har fått egna önskemål om landskapsförvaltningen förenade med vårdreformen. Samlingspartiet har fått sin dröm förverkligad; reformen gör det möjligt för privata aktörer att göra business på social-och hälsovårdstjänster finansierade med skattemedel. Sanfinländarnas roll i allt detta verkar har varit att godkänna dessa linjedragningar.
I bolagiseringsyran har regeringen beslutat att man måste få diverse producenter ”på samma linje”, vilket, enligt dem, förutsätter bolagisering av offentliga tjänster. Detta innebär en stor omvälvning i serviceproduktionen. Bolagiseringen av offentliga tjänster och marknadslogiken kommer att ändra grunden för hela välfärdsstaten. Det finns risk för att social-och hälsovårdstjänster blir enbart ett mål för business som i slutändan inte kommer att förverkliga alla medborgarnas målsättningar. Utan strävan till vinst blir huvudmålet.
Som vårdreformens första målsättning har regeringen en besparingsmål på 3 miljarder euro. Det finns risken för att hela reformen ska ge upp hov till förhöjda klientavgifter, och för att komplettera sina hälsovårdsbehov hamnar medborgarna att skaffa privata försäkringar. Det är möjligt att man i fortsättningen begränsar medborgarnas möjligheter till tjänster genom att minska på utbudet av dessa. Bolagiseringen kan göra att det blir svårt att kontrolera och administrera tjänsterna. Det finns också ett hot för ökade administrationsutgifter och ökningen av onödig byråkrati. Hur kan man garantera vården som helhet då man fragmenterar tjänsterna och vårdkedjorna?
Vårdreformen är oundviklig, det är ju helt klart! Det ursprungliga målet var ju att utveckla gemensamma offentliga tjänster och minskahälsoskillnaderna. Centralt var ju att kombinera social-och hälsovårdstjänster, som hade till uppgift att garantera obrytbara vårdkedjor och tillgång till vård. I vårdreformen ska fokus läggas på människan. Människan bör få fungerande social-och hälsovårdstjänster utan fotbolljonglering, vid rätt tidpunkt och efter behov. Människornas valfrihet är en bra sak, men inte marknadernas makt och business på hälsa! Grundstommen för produktionen av tjänster bör vara offentliga tjänster som vid behov går att komplettera med tjänster erbjudna av den privata och tredje sektorn.
Genom val valda beslutsfattarna är ansvariga för en imponerande och effektiv användning av skattemedel. Med hjälp av beskattningen bör man finansiera medborgarnas välfärd, inte privata företags vinster. Gör Sipiläs regering sig skyldig till tvångsbolagisering enbart av ideologiska skäl? Alla förstår att fosterlandet befinner sig i en svår situation. Detta borde ju innebära att regeringen ska sträva till att hitta på grundligt genomtänkta lösningar. Annars kan slutresultaten bli oförutsägbara, inte det man nu lovar folket!
Åbo Underrättelser 8.6.2016
Vastaa
Sinun täytyy kirjautua sisään kommentoidaksesi.