Fostrings- och familjerådgivningsarbetet är i fara

Familjers livspussel, under tiden som familjen har minderåriga barn, är både givande och ofta utmanande.

En helt vanlig barnfamilj kan behöva stöd i frågor som gäller barnens fostran och i olika livssituationer, till exempel när en familjemedlem insjuknar, när ett barn har ett utmanande beteende eller visar tecken på psykisk ohälsa, eller när det finns problem i parrelationen, kanske mitt i en skilsmässokris.

Inom tjänsterna för barn, unga och familjer är förebyggande arbete och tidigt stöd alltid det mest kostnadseffektiva och humana alternativet. Priset för korrigerande åtgärder är alltid högre.

Därför är det svårt att annat än förundras över regeringens utkast till proposition som varit ute på remiss. Förslaget skulle stryka den nuvarande paragrafen om rådgivning i fostrings- och familjefrågor ur lagen, liksom kravet på att tjänsten ska ordnas som ett multiprofessionellt arbete.

Regeringens mål är att skära ner 100 miljoner euro i socialservicen. I utkastet uppskattas att en betydande minskning av psykologernas arbetsinsats skulle ge besparingar på cirka 7,4 miljoner euro per år från och med 2028. Att ordna rådgivning i fostrings- och familjefrågor skulle bli en separat prövningsfråga för välfärdsområdena och, på grund av budgettrycket, lätt ett föremål för nedskärningar.

Om familjerådgivningstjänsterna och familjearbetet avvecklas i sin nuvarande form lämnar det ett stort hål i det terapeutiska arbetet med familjer och i stödet för barns psykiska hälsa. Också yrkespersoner inom socialvården och psykologer har med goda skäl lyft fram en allvarlig oro för att regeringens lagförslag i praktiken skulle leda till att den nuvarande multiprofessionella rådgivningen i fostrings- och familjefrågor försvagas.

Det är också viktigt att komma ihåg att de totala kostnaderna för barnskyddet i Finland uppgick till cirka 1,5 miljarder euro år 2023. Den sista utvägen att hjälpa, det vill säga vård utom hemmet, stod för cirka 70 procent av kostnaderna.

Enligt Centralförbundet för Barnskydd skulle man för priset av en enda placering få cirka 400 besök vid en familjerådgivning, eftersom en ettårig placering på en barnskyddsanstalt kostar cirka 146 000 euro. Några besparingar lär man knappast uppnå genom att försvaga de förebyggande familjetjänsterna. Tvärtom kan kostnaderna till och med öka.

Regeringens proposition handlar alltså inte om att utveckla tjänsterna så att de bättre motsvarar familjernas behov, utan om ännu en nedskärningslag. Det är inte fråga om en liten förändring när de nuvarande strukturerna för förebyggande barnskyddsarbete och tidigt stöd stryks ur lagen, samtidigt som man eftersträvar besparingar i personalresurserna. Det handlar också om att ändra tjänstens innehåll. Då är det svårt att hävda att det inte skulle få konsekvenser för familjerna.

Tjänsterna för barn och familjer ska utvecklas med familjernas verkliga behov som utgångspunkt, inte på besparingsmålens villkor. I familjernas vardag är det avgörande inte vilken förvaltningsmodell som används, utan om man får hjälp i rätt tid.

Den nuvarande rådgivningen i fostrings- och familjefrågor och det nuvarande familjearbetet har svarat väl mot familjernas behov och erbjudit multiprofessionellt stöd med låg tröskel i många olika livssituationer. Fungerande strukturer för tidigt stöd borde stärkas, inte försvagas.