Ifjol firade man 500-årsjubileet för reformation. En av de viktigaste värderingarna som medfördes av lutherska läran var idén om jämlikhet, om att alla människor är jämlika. Man ville till exempel att alla kunde läsa. För att få folk att lära sig läsa, belönades läskunniga med lov att ingå äktenskap. Förr lärde kyrkan både kvinnor och män att läsa på husförhör, senare tog folkskoleväsendet över denna viktiga uppgift.

Luthers läror stämmer i dag mer än på länge, för antalet svaga läsare och skrivare har ökat redan i två decennier. Denna oroande trend kom fram i de senaste PISA-mätningarna från 2015. Finland placerar sig fortfarande i läskunnighet på toppnivå, den fjärde, i jämförelse med 73 länder. Samtidigt finns det ändå ungefär 6000 unga, det vill säga 11% av finländska ungdomar, som slutar grundskolan fastän de förstår och tillgodogör sig texten så dåligt att de inte klarar sig i vardagliga situationer. De har så svaga läskunskaper att det kan sätta stopp för vidareutbildning och arbetslivet. Andelen svaga läsare har ökat bland både flickor och pojkar, men särskilt gäller det pojkar. Hur är det möjligt att nio år i grundskolan ger så svaga resultat?

Varför är läskunnigheten då så viktig? Läsning och skrivning är metakunskaper som behövs när man studerar olika läroämnen och i livet överhuvudtaget. Vi lär oss genom att läsa och gör våra kunskaper synliga genom att skriva. Det är svårt att svara på skrivna uppgifter i matematik om man inte förstår på riktigt vad som sägs i texten.

Läskunnigheten utvecklar förmåga att tänka, uppfatta och förstå stora, komplicerade helheter samt ger kunskaper att se orsakssammanhang och skaffa sig information. Den utbreder förståelse för världen och förbättrar förmåga att upptäcka vad som är sant och vad som är lögn. Sistnämnd är särskilt viktig i den nuvarande digitala världen där rätta nyheter och alternativa sanningar konkurrerar med läsares uppmärksamhet.

Läs- och skrivkunskaper behövs i alla skeden i livet. Hela organiserade samhället grundar sig på information. Allt fler tjänster kommer att gå ut till nätet där man ska kunna sköta sina ärenden på e-formulär via självbetjäning. Enbart det att man vill sköta ett ärende  på folkpensionsanstalten, FPA, kräver språkliga kunskaper. Vad händer då för dem som inte har dessa kunskaper?

På individuell nivå säkerställer läskunnigheten barns och ungas möjlighet att utveckla sig till sin fulla potential. Den är nyckeln utan vilken man inte kan öppna dörrar till ett meningsfullt liv. Läskunnigheten förhindrar också känslan av utanförskap och utslagning samt social ojämlikhet.

Luthers krav på att var och en har rätt till att kunna läsa och dess betydelse för jämlikheten är mycket aktuellt också idag. Trots att föräldrars och familjers betydelse för att läsa för barnen och för att uppmuntra läsning är viktiga, kan läskunnigheten inte lämnas endast till deras ansvar, eftersom det leder till ojämlikhet bland barnen.

Läskunnighet är en sådan sak, som samhället och skolan bör ta huvudansvaret för. En central lösning för att förbättra läskunnigheten bör vara uppdatering av läroplanen och undervisningsmetoder. Ett bra exempel på att främja saken kunde vara enligt Norges modell grundade centrum för läsning och skrivning, som skulle samla ihop olika parter för att göra försök, skapa material och lärmiljöer samt öka förståelse för läs- och skrivkunnigheten. Låt oss sträva efter att var och en ungdom har ordet i sin makt!

Åbo Underrättelser 1.3.2018